En liten presentation kanske?....

Jag tänkte att jag skulle presentera mig så här i starten av bloggandet så att ni får veta lite mer om mig:

Jag heter Elina Malmberg, är 26 år gammal och kommer från Kalmar, Sverige.
Jag visste ganska tidigt att jag ville arbeta med något inom skönhetsbranchen och hade siktet inställt på att bli make up-artist.
För att kunna förverkliga denna dröm insåg jag att jag behövde söka mig till en större stad med mer möjligheter än det som just lilla Kalmar hade att erbjuda.
Valet föll på Oslo och med överfyllda resväskor satte jag mig på tåget som skulle ta mig till min nya hemstad.
Efter 9 timmars resa anlände jag på Oslo S och detta var också första gången som jag någonsin hade varit i Tigerstaden.
Snabbt sprack den illusion jag hade av Norge med fjordar och vita fjälltoppar och istället sick-sackade jag mellan ett myller av folk, och tackade bestört nej till att köpa hash.

Efter ett par dagar och många promenader runt i de olika områdena hade jag blivit med bekant med staden och jobbsökandet sattes igång.
Fick syn på en skylt där det stod ”KICKS” (bingo!) och gick in för att lämna en ansökan.
En vecka och en intervju senare hade jag fått mitt första jobb i Oslo på Kicks Kongens gate och jobbade där fram tills butiken lades ner i hösten 2010.

Ungefär i samma veva började jag bli lite rastlös och fundera på vad världen mer kunde ha att erbjuda och till sist bestämde jag mig för att det var dags att testa något nytt.
I januari 2011 flög jag och samma sprängfyllda väskor ner till Paris där jag började studera franska vid universitetet Sorbonne.
Inställningen var ungefär att jag är var ju ung och skulle passa på när jag hade möjligheten till att resa och göra just sådana här saker.
Det kunde ju inte annat än att bli FANTASTISKT och OM det nu inte riktigt gick som det var tänkt så skulle jag i alla fall bli en erfarenhet rikare!

Andra alternativet var väl det som passade in bäst och det tog mig bara cirka två månader att upptäcka att jag inte var så mycket ”big city-girl” som jag trott och i juni samma år flyttade jag tillbaka till Oslo igen.
Dock måste jag säga att vistelsen ändå medförde något som jag sätter mer pris på än ett fancy diplom:
När jag kom tillbaka till Oslo visste jag att det var här jag hörde hemma och att jag aldrig skulle vilja flytta härifrån igen.

Efter detta började jag jobba för KICKS igen och även i en klädesbutik och gjorde fram tills det att jag en dag fick ett telefonsamtal:
”Hej! Jag heter Gustaf och ringer från Clinique. Du kommer kanske inte ihåg mig men jag kommer ihåg dig Elina och jag vill gärna att du kommer på intervju hos oss!”

Förväntansfull och nervös tackade jag ja till att komma och ett par månader senare tog jag på mig den vita Clinique-fracken och började jobba som Club One-konsulent.
Det innebar att jag var ute och jobbade som Cliniques ansikte utåt vilket inte bara innebar att vara säljare utan också coaching, merchandising och nyhetspresentation i fem butiker i Oslo-området och varannan vecka uppe i två butiker i Trondheim.

Under min tid hos Clinique fick jag mer inblick i skönhetsindustrins företagsamheten. Dessutom blev jag till viss del involverade i de respektive butikernas budgets och fick ett stort ansvar för Cliniques utveckling i just dessa.

Successivt började det dock klia i fingrarna igen och jag märkte att det var en annan del i skönhetsbranschen som mer och mer började ta upp mitt intresse – frisöryrket!

Färg och form är viktigt och det ska så lite till för att förändra en persons utseende totalt. Jag har sett vad makeup och hudpleie kan göra nu vill jag testa att förändra mina kunders hår också.

För att undgå att detta inlägget ska få längden av en kortare bok så ska jag dock berätta mer om just det ögonblicket då jag tog beslutet att söka till Adam og Eva-skolen i ett senare inlägg
(vilken cliffhanger va?) ;)




Bilden nedanför är på mig iklädd den legendariska Clinique-fracken :)